Dansk rättvisa?

En fantastisk start på min andra vecka här nere i vår södra grannhuvudstad. Hela morgonen ringer telefonen med en helt vansinnig engelsman som undrar vart hans säckar med post är (tips: inte här) och när jag kommer att få tag i dessa säckar med post (tips: inte snart). Det är varmt, jag är sen, och cyklisterna gör som vanligt sitt yttersta för att ta självmord mot min bil. Kort sagt, en riktigt härlig måndagsmorgon.

Efter ett fjärde samtal från min engelsktalande vän Apu (han heter faktiskt så, dock utan indisk brytning) som fortfarande inte har förstått att jag inte har en aning om när jag kommer att få tag i hans säckar (jo jag vet, det är ett drömjobb) så slår så sakteliga stressen sina grå-gröna klor i även den bäste av budbrevbärarpostmän (läs mig) och högerfoten känns tyngre & tyngre mot gaspedalen. På vad som får kallas en raksträcka hamnar jag bakom en van av det långsammare slaget, och det är ju naturligtvis helt oacceptabelt. Med en snabb nedväxling & mord i blicken körs tidigare nämnda mottraffikant om och vägen öppnar upp sig likt röda havet på Moses dagar. Det finns en.................

BLIXT
BLIXT

Vad fan var det?! Två korta röda blixtar från en extremt oanmärkningsvärd skåpbil som står nonchalant parkerad längs med gatan. Jag börjar ana oråd, och en isande känsla kryper upp längs med ryggraden när min något punchiga hjärna börjar få klart för sig att det jag precis har blåst förbi vad som med största möjliga sannorlikhet är en lömskt parkerad och civilt beklädd polisbil.

Och dom har mig på bild.
När jag kör för fort.
Satan.

Hur fort gick det egentligen?... Jag grubblar på detta under tiden som jag extremt lagligt kör vidare mot nästa stopp, och hela tiden ekar samma mening i mitt huvud; "Det är jäääääävligt dyrt med fortkörningar i Danmark..."

Ikväll kommer jag stå uppe på Rigshospitalets tak och vråla DANSKJÄVLAR tills halsen ger efter (alternativt tills vakterna släpar bort mig, vilket som nu må komma först)

Jag har i alla fall tur med vädret...