Serious thinking is best done alone

Efter att ha marinerat både lill- och storhjärnan i lite Carlsbergspilsner i helgen så började tankarna snurra i huvudet. Efter en sex sju varv så stannade jag likt ett lyckohjul av grå substans på namn. Namn är rätt intressanta saker. Dom allra flesta av oss har något slags namn, och man kan med största sannorlikhet anta att dom har fått namnet av sina föräldrar. Anledningarna till att just det namnet väljs är naturligtvis i princip oändliga (eller i alla fall rejält mångtaliga), men jag gör ett antagande om att det finns några grundanledningar till att man väljer det namnet på sin nyproducarade avkomma.

1. Namnet i sig betyder något speciellt (i mitt fall blir det galet fel, då Göran, har jag hört, kommer av George som i sin tur ska komma från grekiskans ord för jordbrukare. Galet fel med andra ord)
2. Man döper barnet efter någon som har haft stor betydelse för mor/far/släkt (mer rätt i mitt fall kan jag ju tillägga, men det hör varken hit eller dit)
3. Man tycker att namnet låter jäkla fräckt!! (t.ex. namn som "Cowboy", "Regnbåge" eller, ja vad vet jag, "Åke". Behöver iofs inte vara just fräckt, utan fint och... ja ni förstår vad jah menar, man gillar namnet helt enkelt...

Intressant eller hur? Men det blir riktigt intressant när vi beger oss över "den stora dammen", till USA! Här finns en rad intressanta namn, med olika innebörder som Amber eller Chip. Men det som blir riktigt intressant är en typ av namn som har att göra med tidpunkt, och hur respektive personer kan ha resonerat när man valt dom. Exempel följer;

1. Barnet döps efter en månad. Ex. April, May eller June. Jag vet inte riktigt hur resonemanget har gått här, men man skulle kunna tänka sig att man vill ha ett "vårigt" och/eller "soligt" namn på barnet, varpå månader från det andra kvartalet väljs. Jag har för mig att jag hört August som ett namn någonstans, men annars så har jag svårt att tänka mig att man presenterar sig som "Feburary Smith, nice to meet you". Lite diskriminerande mot dom lite mindre gästvänliga månaderna kan tyckas, men jag kan iaf se resonemanget någolunda.
2. Nu börjar det bli knas. Barnet döps efter en veckodag. Ex Tuesday (är väl det jag hört som namn, kan även tänka mig Wednesday). Här står jag helt handfallen. Har man stått och grubblat över olika namnförslag, inte kunnat enas, och helt sonika sagt "Ah the hell with it, what day is it today? Tuesday, eh, well let's just call that and go home!" Makalöst. Fatt att döpa sin unge till "Lördag"... Grattis killen, du har precis fått 18 års konstant mobbing i doppresent!
3. Nu börjar vi komma någon vart. Nästa steg blir tid på dygnet, närmare bestämt "Dawn". Intressant, har man tittat ut genom fönstret och sagt "Oh what a marvelous dawn!" varpå ens partner utbrister "Oh darling, let's name her Dawn!" ... Fatta om det varit på kvällen! "Dusk". Trevligt. Eller mitt på dagen, "Noon", eller ännu bättre, "Lunch!" Hehe, Lunch... snacka om ondskefull namngivning i den högre skolan.
4. Ett naturligt steg efter trean skulle vara tidpunkten barnet föds på, dvs man kallar honom/henne för "Half past seven" eller vad visarna nu står på... Men jag har i varje fall inte sett det... än.

Nu skulle man kunna tro att vi är relativt förskonade från detta här i Europa (grov generalisering, jag vet), men app app app. Det är här kändisarna kommer in i bilden. Närmare bestämt paret Posh (David & Victoria Beckham). Paret har, om jag har förstått det hela rätt, tagit för vana att uppkalla sina barn efter platsen som dom blev eeh producerade. Brooklyn är väl ena ungens namn om jag inte missminner mig helt. Det här skapar ju ett par frågor hos den frågvise. Planerar man sina resor efter potentiellt barnadöpande? (Nej älskling, vi kan inte åka till Arvidsjaur, jag kan inte ens stava till det....) Eller planerar man själva eeh "produktionen" efter vart man befinner sig? (Nej älskling inte när vi är i Swindon...). Låter ju lite trist iofs. Fast det skulle ju onekligen förklara ett & annat snedsteg från mr. Poshs sida i alla fall...

Eller också är det hela en efterkonstruktion.

Tillslut; alla som faktiskt har orkat läsa hela den här harangen ska ge sig själva en klapp på axeln. Göran säger "Bra jobbat!"